Kära Gud, tack

Tack för detta hjärta.

För den här lilla muskeln som slår i bröstet. Tack för dess motståndskraft, för dess styrka. Tack för att du hjälpte den att slå, genom varje Stairmaster-träning, genom varje skrämmande scen i en skrämmande film, genom varje kyss, genom varje morgon när jag var så trött och inte ville möta världen. Tack för att du gav mig fysisk styrka - att övervinna hinder, att driva mig själv, att aldrig sluta. Tack för min känslomässiga styrka - att släppa in människor, förlåta, att dela kärlek med andra. Ibland glömmer jag hur fantastisk denna muskel är, att få syre till min kropp, hålla mig vid liv, påminner mig om att även i min mänsklighet är jag kraftfull. Och hjälper mig att älska och fortsätta att älska. Så tack.

Tack för mina händer.

Händer att röra, att hålla, att krama, att vårda. Tack för de gånger som mina föräldrar har hållit mina händer i sina, för de gånger jag kunde borsta min systers hår, eller kasta en softball eller räcka över ett lugnt utrymme och lägga en handflata på en älskars kind. Tack för de sätt som mina händer har läkt, för de sätt som mina händer har lärt mig, för de sätt som mina händer har anslutit sig till andra händer och fått mig att se skönhet i brist.

Tack för kärlek.

jag tänker fortfarande på dig varje dag

För kapacitet att känna, öppna, ge. För de sätt du har visat mig kärlek och gett mig kärlek från människorna omkring mig. Tack för min familj, mina vänner, mina kollegor, för främlingar, för älskare. Tack för de gånger du har visat mitt hjärta hur det känns att ta hand om. Tack för att du har lärt mig att ge mig själv till andra.

Tack för smärtan.

Tack för alla nätter som mina tårar blandades med duschvattnet, de nätter som jag inte trodde att jag skulle komma över honom eller när jag kände mig så missförstått. Tack för de dagar jag var rädd för min framtid, livrädd för var jag skulle gå på college eller om jag skulle göra det bra på ett test, eller om mina ord faktiskt skulle kunna betyda något. Tack för hjärtklappningen, för de tuffa lektionerna, för utmattningen och bräcklighet. Eftersom jag fick veta att jag är hel i dig.

Tack för ensamma nätter.

Kvällarna stannade jag uppe sent, tittade på strålkastare dansar över mitt sovrumsfönster eller stjärnorna som flimrade någonstans i fjärran. Tack för att du visade mig hur jag ska läka och hur jag ska vara på egen hand. Tack för att du byggde min styrka dag för dag, även när jag kände att jag bara blev svagare. Tack för att du påminde mig om att tomhet är tillfällig och att jag alltid kan fyllas i med din kärlek.

Tack för de som lämnade.

Då kände de att de lämnade som ett förråd, och jag trodde att du hade vänt ryggen på mig. Men du visade mig vem som var tillfälligt och vem som var där för att stanna. Du visade mig att jag inte kan sätta min tro på syndiga människor, inte kan vara beroende av dem för källan till min lycka, men istället måste luta dig på dig. Och du lämnar inte. Tack för att du aldrig lämnade och lovade att stanna vid min sida för alltid.

Tack för de obesvarade bönerna.

Eftersom detta liv inte handlar om att ta emot det jag ber om, inte om att basera min relation med dig på vad jag får, inte om att önskemål ska beviljas och ha saker på min väg. För din plan är större än min någonsin kommer att bli. Och varje obesvarad bön var en välsignelse i förklädnad.

Tack för att du var allt jag behövde.

För att lyssna när jag hällde ut mitt hjärta, för att vägleda mig när jag tappade foten, för att vara en källa till inspiration och förtroende, för att påminna mig om att jag är din, för alltid. Och att jag är älskad. Tack för att du stannade när världen vände ryggen. Tack för att du påminde mig om att oavsett hur hårt livet blir, kommer du alltid att vara här. Tack för att du gav din son att dö för mina synder.

Tack för förlåtelse.

För att ha förlåtit mig, för att hjälpa mig att lära mig att förlåta, för hur förlåtelse läker och sparar och låter oss börja igen med nytt hopp. Tack för att du bygger mitt hjärta tillbaka till dess fulla styrka. Tack för att du visade mig hur vackert livet kan vara när vi släpper taget. Tack för möjligheterna, för nya början.

att få dreadar för första gången

Tack för hoppet.