Det var en tid i mitt liv då jag trodde att du skulle vara en del av mig för alltid. Och lita på mig, jag vet hur naiv och ungdom det låter. Men vi verkade passa så perfekt, jag tänkte att det var vår sanning. Det skulle vara vår verklighet.

Jag såg fram emot även de mest vardagliga aktiviteterna med dig. Vi skulle skratta av oss i mataffären, dansa genom gångarna som idioter utan vård i världen. Jag var övertygad om att saker och ting var oändligt bättre med dig. Utan dig var jag förlorad.

jag var säker på det. Utan dig skulle jag inte överleva.



Och nu är jag utan dig att överleva.

Men det är inte den mest överraskande delen av det.

Jag har genomgått mycket värre. Jag kunde inte förklara det, men någonstans i magen skulle jag veta att jag skulle vara okej om vi gick våra olika vägar. Det jag inte räknade med var hur mycket lättare allt skulle känna. Jag förväntade mig inte att mat skulle få mer smak, solen skulle lysa ljusare och mer lysande än jag någonsin har lagt märke till tidigare.

Det korsade mig aldrig hur mycket gladare jag skulle ha varit när du var borta.

Det är det med giftiga människor, vi kan inte se hur mycket skada de gjorde förrän vi har lagt det nödvändiga avståndet mellan. Under alla tider som du fick mig att skratta blockerade jag bekvämt tårar och känslomässiga slag. Jag målade oss på ett sätt som vi inte alltid var. Jag skulle berätta för folk hur stödjande du var, men misslyckades någonsin att nämna hur uppriktig du var. Jag vet inte om det är för det är vad jag ville tro eller för att jag vägrade att erkänna hur mycket du tappade mig.



Jag låter mig tro att du var ett ljus som hjälpte mig att växa. Men nu vet jag sanningen.

Du dimmade mig. Du höll mig tillbaka, drog mig ner till ditt djup och försäkrade mig om jag verkligen älskade dig, jag skulle stanna där med dig.

dejta en douchebag

Men det gjorde jag inte.



Kanske bestämde jag mig äntligen att jag förtjänade en chans till lycka. Kanske blev jag trött på att vilja utforska denna värld och se ditt dumma ansikte stirra tillbaka på mig.

Jag bröt mig loss från det svarta hålet som du försökte suga mig in i. Och efter så länge kommer jag nu ihåg hur det känns att lysa. Jag minns hur bra det känns att vara utan dig.