Det finns tröst i sorg. Det finns visshet i att känna sig låg och hopplös.

När du inte förväntar dig något annat än det värsta eller bara ingenting alls, finns det en känsla av stillhet, om än den inre oron. Det är lätt att vilja dö. Det är enkelt att försvinna och bara isolera dig själv från världen. En störande komfort verkligen, men den är bekvämare än glitter av hopp.

födelsedatumskompatibilitetstest

När en förlorad motivation går tillbaka in i ditt liv är det en skrämmande känsla. Det är också en irriterande känsla för det tänder en eld under din röv, vilket tvingar dig att torka ögonen och göra bättre. Syndpartiet har stängts av och du kan inte längre dansa i mörkret och svälja i dina sorgar. De skyddande grå molnen klar, avslöjar ett bländande ljus. Hoppet förstör dina sorgliga planer, de sorgliga planerna du arbetade så hårt med att skapa. Precis när du accepterade ånger, här kommer potential. Var var det förut och varför är det sent?



Efter att ha varit så nöjd i din sorg så länge, börjar känslan känna sig säker. Hoppet är nu okänt. Hope hoppar andan in i midair utan varning om uppstigning eller uppstigning. Att sätta din tro på livet igen tar arbete eftersom livet har förlorat ditt förtroende gång på gång. Hur kan du vara säker på att det inte kommer att skada dig, förråda dig, skada dig? Vi kan aldrig vara så säker.

Orättvisan i denna livserfarenhet är att vi bara får en.

berättelser om sluts

När vi förlorar förtroendet för en person kan vi antingen bygga om den troen eller helt enkelt flytta till någon ny. Med livet, oavsett de oändliga möjligheter som vi har, har vi bara en. Det finns inget nytt organ, nytt förflutet eller nytt varelse som vi kan gå vidare till. Vi kan bara överskrida våra situationer och stunder. Det är oroande att möta sina nära och kära och att vara lyckliga igen. Du måste reformera och helt kasta ditt trossystem 'Jag kan inte' och 'Jag är inte'.



Jag är rädd för framgång. Jag är rädd att något bra kan leda till en större förväntning som jag kanske inte kan uppfylla. Jag skrämmas av min egen storhet.

Jag önskar att jag kunde gråta i fred men att den lilla röst av försäkring blir högre och högre och säger att jag aldrig ska ge upp. Jag kan inte längre undvika det.